Berättelseläge
Kyklopen
En jätte ser på en sovande nymf över en blommande ås. Redon gör deras olika storlek och obesvarade kärlek till ett drömlikt möte.
- En jätte kikar över ett berg. Han är förälskad.
- Ett enormt öga. För Redon stod det ofta för själen.
- Det är Galatea, en havsnymf som sover. Hon älskar en annan.
- Söta färger överallt. Museet säger att de gör honom mer hotfull.
- Han är enorm. Hon är pytteliten. Ett helt berg mellan dem.
- Hos Ovidius krossar han hennes älskade under en klippa. Redon målar bara blicken.
Kyklopen är en målning av Odilon Redon från omkring 1914 där den enögde jätten Polyfemos betraktar den sovande havsnymfen Galatea bakom ett berg; den tillhör Kröller-Müller Museum i Otterlo i Nederländerna.
Vad visar Redons Kyklopen?
Ett jättelikt öga syns ovanför åsen, medan en liten gestalt sover bland blommorna nedanför. Redon för samman kyklopen Polyfemos och havsnymfen Galatea i ett landskap som tycks höra till en dröm. Deras olika storlek känns genast oroande.
Ögat fångar uppmärksamheten före jättens delvis dolda kropp. Dess mörka mitt framträder mot hans varmt färgade ansikte och den bleka himlen. Det rundade huvudet kan se milt ut, men den fasta blicken kan också kännas påträngande. Bilden lämnar plats för båda reaktionerna.
Varför är Kyklopens öga så stort?
Galatea ligger och sover, ovetande om betraktaren ovanför. Hennes bleka kropp omges av täta färgfält. Kontrasten mellan hennes vila och hans vaksamhet ger scenen spänning utan någon synlig konfrontation.
Färgen bär en stor del av berättelsen. Blommor, grönt, gult och dimmiga former flyter samman till en tänkt terräng. I stället för att kartlägga en igenkännbar plats låter landskapet färg och textur bära mötets stämning.
Kröller-Müller Museum kallar det onaturligt stora ögat målningens mest iögonfallande del och förklarar att ögat i Redons konst ofta är en symbol för människans själ och för den gåtfulla, okända inre världen. Så ögat kanske gör två saker på en gång: spionerar på Galatea och öppnar ett fönster mot jättens egen inre värld. Museet tillägger att de ovanligt klara färgerna förstärker hotet från jätten, eller snarare från ögat. Blommornas sötma upphäver inte faran. Den skärper den. (Kröller-Müller Museum)
Hur komponerade Redon Kyklopen?
Skillnaden i skala håller gestalterna åtskilda. Polyfemos reser sig bakom åsen; Galatea ligger i ett litet skyddat utrymme nedanför. Berget döljer jätten och bildar samtidigt en barriär mellan honom och den sovande gestalten.
I myten är Polyfemos kärlek till Galatea obesvarad: hon älskar Akis. Redon lämnar den större berättelsen utanför bilden. Han koncentrerar sig på själva betraktandet och gör en mytologisk episod till ett möte vars utgång förblir osedd.
Vad händer sedan i myten?
Som symbolist använde Redon fantasi och antydningar för att utforska inre upplevelser. Här kan det överdimensionerade ögat bli mer än ett anatomiskt drag: det ger betraktandet en nästan självständig närvaro. Det lysande landskapet gör den märkliga scenen både lockande och oroande.
Redon stoppar berättelsen innan den blir våldsam. I Ovidius Metamorfoser berättar Galatea själv vad som hände sedan. Polyfemos, som sjunger på en kulle, får syn på henne med Akis, river loss ett väldigt stycke av berget och slungar det; det begraver den unge mannen. Blod sipprar fram under klippan, och Galatea gör det enda ödesgudinnorna tillåter: hon förvandlar Akis till en å som bär hans namn. Redon målade inget av detta, bara iakttagandet. Bilden, gjord omkring 1914, ungefär två år före konstnärens död 1916, kallas av Kröller-Müller Museum ett av den symbolistiska konstens mästerverk. (Perseus Digital Library (Ovid, Metamorphoses 13))
Polyfemos förblir halvt dold bakom åsen medan Galatea sover nedanför. Avståndet mellan dem låter oss fundera över hans vaksamhet, hennes ovetskap och landskapets skönhet. Ingen avslutande gest avgör dessa motstridiga intryck.
Detaljerna i överblick
Källor och vidare läsning
- Kyklopen — Kröller-Müller Museum
- Konstnärens biografi: Odilon Redon (Wikipedia, engelska)
- Kyklopen (Wikipedia, engelska)