Berättelseläge
Las Meninas
Velázquez bygger ett kungligt porträtt kring frågan om vem som ser på vem.
- En stor ateljé öppnar sig kring infantan Margarita.
- Infantan står i vitt mellan två hovdamer.
- Velázquez gör en paus vid den höga duken till vänster.
- Kungen och drottningen syns bara i spegeln på den bakre väggen.
- José Nieto stannar i den ljusa dörröppningen bakom gruppen.
- Flera figurer ser utåt och drar oss in i rummet.
Las Meninas är en målning från 1656 av Diego Velázquez som visar den unga infantan Margarita bland sina hovdamer och hovtjänare, med målaren själv vid en enorm duk och kungen och drottningen speglade i en spegel; den hänger på Museo del Prado i Madrid.
Vad föreställer Las Meninas?
Rummet öppnar sig kring infantan Margarita, hennes hovdamer och en målare i arbete. Ljuset kommer från höger och lyfter fram figurerna mot den djupa interiören. Vi verkar ha kommit mitt i ett möte.
Velázquez målade Las Meninas 1656. Verket förenar ett grupporträtt, en ateljéscen och en fråga om själva seendet. Personerna går att identifiera, men den exakta situationen fortsätter att ge rum för olika tolkningar.
Museo del Prado, som äger målningen, förklarar att den målades 1656 i Cuarto del Príncipe i Alcázar i Madrid, just det rum som den visar. De flesta av personerna kring infantan identifierades av konstskribenten Antonio Palomino, vars historia över spanska målare, utgiven 1724, ägnade Las Meninas ett eget avsnitt – det enda verk han behandlade på det sättet. (Museo Nacional del Prado)
Vilka är personerna på Las Meninas?
Infantan står nära mitten mellan sina hovdamer. En knäböjer för att erbjuda henne ett litet kärl, medan en annan böjer sig mot henne. Rörelserna riktar uppmärksamheten mot barnet utan att resten av rummet försvinner.
Enligt Prado passas infantan upp av två av drottningens meninas, eller hovdamer: María Agustina Sarmiento och Isabel de Velasco. Till höger står Mari Bárbola och Nicolasito Pertusato, som retas med en mastiff; bakom dem står hovdamen Marcela de Ulloa bredvid en guardadamas, eller uppvaktare, och kammarherren José Nieto väntar i dörröppningen längst bak. (Museo Nacional del Prado)
Till vänster står Velázquez vid en stor duk vars målade yta vi inte kan se. Han har tagit ett steg tillbaka med redskapen i handen. Hans närvaro gör måleriet självt till en del av hovscenen och ger konstnären en plats bland det kungliga hushållets medlemmar.
Det röda korset på Velázquez bröst är insignien för Santiagoorden, som han inte fick förrän 1659, tre år efter att målningen var färdig. Enligt Palomino lät kungen lägga till det efter konstnärens död, och en del sade att Filip målade det själv. I Velázquez bälte hänger nycklarna till hans ämbeten vid hovet: 1651 hade han utnämnts till palatsets kammarherre, en post som gav anseende men lämnade honom lite tid att måla. (Wikipedia)
José Nieto stannar i den ljusa dörröppningen längst bak. Vi vet inte säkert om han kommer eller går. Ljuset kring honom öppnar en annan väg genom rummet och för blicken in i dess djup.
Vem syns i spegeln på Las Meninas?
Kungen och drottningen syns i den lilla spegeln på den bakre väggen. Deras spegelbilder antyder ett rum bortom det vi kan se. De får oss att fundera över var kungaparet kan stå och hur vår synvinkel förhåller sig till deras.
Prado identifierar ansiktena i spegeln som Filip IV och Maria Anna av Österrike, infantans föräldrar, som betraktar scenen; museet tolkar ögonblicket som att infantan och hennes tjänare gör ett uppehåll när kungen och drottningen kommer in. För museet gör spegeln bilden till en reflektion över själva seendet, som uppmanar betraktaren att fundera över gränserna mellan måleri och verklighet och över sin egen plats i scenen. (Museo Nacional del Prado)
Var kungaparet står har diskuterats länge. Den vanligaste uppfattningen är att de poserar för den duk Velázquez målar, så att bilden visar rummet från deras position; konsthistorikerna H. W. Janson och Joel Snyder föreslog i stället att spegeln återger porträttet på Velázquez dolda duk. Ingen enskild teori har vunnit allmän anslutning. (Wikipedia)
Figurerna ser inte alla åt samma håll. Några uppmärksammar infantan, några ser utåt och andra verkar upptagna av sina egna handlingar. Blandningen får scenen att kännas tillfällig trots att arrangemanget är noga kontrollerat.
Vad hände med Las Meninas efter 1656?
I de tidigaste inventarieförteckningarna kallades målningen La Familia (”Familjen”). Den skadades i branden 1734 som förstörde Alcázar och restaurerades av hovmålaren Juan García de Miranda, som nästan helt målade om infantans vänstra kind. Duken har dessutom beskurits både till vänster och till höger. (Wikipedia)
Den stannade i den kungliga samlingen, flyttades till det nya kungliga slottet i Madrid och kom till Museo del Prado när museet grundades 1819. Prados katalog kallade den Las Meninas för första gången 1843. På grund av dess storlek, betydelse och värde lånas målningen inte ut till utställningar. (Wikipedia)
Varför är Las Meninas så berömd?
Prado kallar rummet ett av de mest trovärdiga rum som någonsin målats i västerländsk konst, och bilden ett avgörande steg mot illusionismen, där Velázquez går bortom likheten för att antyda själva livet. Sedan Palomino har den aldrig förlorat sin ställning som mästerverk, och få målningar har väckt så många, eller så skiftande, tolkningar. (Museo Nacional del Prado)
Konstnärer har svarat på den ända sedan dess. Den italienske målaren Luca Giordano kallade den ”målarkonstens teologi”, Francisco Goya etsade ett blad efter den 1778, och mellan augusti och december 1957 målade Pablo Picasso 58 tolkningar av målningen och dess figurer, som i dag fyller en sal på Museu Picasso i Barcelona. (Wikipedia)
Målningen förbinder det synliga rummet med platsen framför det. Den osedda duken, spegeln och blickarna utåt fortsätter att ifrågasätta vår egen position. Vi ser på hovet samtidigt som vi känner att vi kanske har hamnat i dess blickfält.
Detaljerna i överblick
Källor och vidare läsning
- Las Meninas — Museo Nacional del Prado
- Konstnärens biografi: Diego Velázquez (Wikipedia, engelska)
- Las Meninas (Wikipedia, engelska)